Anledningen till att vi ska starta en bokcirkel:

Det är sol idag

Ljus!
Lycka!

Effektivitet

.
Ibland slår jag till och med mig själv med häpnadd.

Det där lät som hybris, vi tar det från början:

Imorgon är det Julafton. På Julafton är det vanligt att ge och få presenter, så kallade julklappar. Dessa julklappar inhandlas och iordninggörs med fördel någon gång före julafton. Hur långt före spelar mindre roll så länge de ligger där färdiga under granen lagom till julklappsutdelningen.

För länge sedan var jag en sådan person som brukade vara färdig med julklappsinköpen någon gång strax före skyltsöndagen, allt för att slippa hetsen under december. Så är det inte längre. Numera brukar jag vakna upp och inse att det snart är jul i bästa fall till tredje advent, och så långt som till att faktiskt inhandla julklappar brukar jag inte komma förrän ett par dagar före den 24:e. I år hade jag tänkt göra slag i saken och ge mig ut och trängas med alla andra den 21:e december eftersom vi slutade för jul redan till lunch den dagen. Nu råkade jag bli övertalad att stanna på sjukhuset och luncha med goda vänner trots att den lilla rösten i mig som ibland föröker övertala mig att göra välövervägda och goda val gjorde sitt bästa att övertyga mig om att det var en dålig idé om det skulle bli några julklappar köpta. Nåväl. Det var en trevlig lunch och ett trevligt sätt att avsluta hösten på, men när jag sedan kom hem för att hämta cykeln och fara ner på stan så var jag mätt och trött. "En liten stund i fåtöljen kan du unna dig, du har ju jullov" sa den andra rösten i mig, den som på något sätt också tror att den har mitt bästa för ögonen, men som tänker mycket mer kortsiktigt. Den rösten vinner väldigt ofta, och jag kom inte iväg på någon julklappsshopping i fredags.

Igår var jag uppe tidigt och var iväg och handlade julgodisingredienser, sedan gjorde jag och de två systerdöttrarna julgodis under nästan alla de timmar som affärerna är öppna så här lördagen före jul (om man undantar Nordstan, men dit beger jag mig bara inte. Det finns gränser).

Så är vi då framme vid idag. Idag var jag och alla mina inre röster helt överens om att julklapparna måste inhandlas. Vid tolvtiden cyklade jag nedåt stan, lätt nervös inför tanken på hur många andra sista minuten shoppare jag skulle behöva trängas med. Men i Haga, som var första anhalt var det lungt som "en söndag i januari" som jag hörde någon förvånat uttrycka det, och jag fick i ganska snabb takt köpt de två svåraste julklapparna, de som jag inte tänkt ut i förväg. När tjejen i första affären slog in mitt inköp frågade hon om det var den sista julklappen? "Nej, den första" var jag ju då tvungen att sanningsenligt svara och jag fick en medlidsam blick till svar.

Efter Haga bar det av in till centrum för ytterligare presentinköp och en del personliga inköp som jag var tvungen att göra, jag stannade också till en stund vid Hjörnes plats där gatuteater framfördes, och på vägen hem var jag inne i två olika blomsterbutiker och köpte dels en amarylys till mig och dels den traditionsenliga buketten röda tulpaner till mamma.

Kvart över två klev jag in genom dörren hemma igen, och det är alltså detta som får mig att häpna, inte att jag köpte alla julklapparna dagen före julafton för det förvånar nog egentligen ingen som känner mig, men att jag helt utan att stressa lyckades med bedrifen att göra det på två två timmar och en kvart inklusive tranporttid! Återigen styrks jag i min övertygelse om att min effektivitet oavsett vad det gäller ökar explosionsartat ju närmre definitiv deadline jag kommer.

Tulpaner förresten...
När jag stretade med cykeln uppför Ashebergsgatan så funderade jag ut ett långt blogginlägg fullt av brillianta formuleringar i ämnet tulpaner. Nu har jag tyvärr glömt det mesta av det, men några synpunkter måste jag få läma.

Jag älskar tulpaner, det finns inget som kan lysa upp de hemska vintermånaderna efter trettonhelgen så som en bukett tulpaner på köksbordet, och om man vill göra mig riktigt riktigt lycklig till min födelsedag i mars, då skall man ge mig tulpaner i valfri färg. Men! Det finns en tid för allt, och tiden för tulpaner är tex definitivt inte oktober! I år har jag sett tulpaner i affärerna ända sedan den tiden. Det är fel! De första tulpanerna skall börja säljas strax för jul, de skall vara röda eller möjligen vita, och de första tulpanerna jag köper skall vara en röd bukett till mamma när jag åker hem till dem den 23:e december. Sedan efter julhelgerna är det fritt fram för tulpaner i alla regnbågens färger, och aldrig har pengar så lite varit ett problem som då, för då vill jag frossa i tulpaner!

För övrigt, kära vänner, så är starka och fasta åsikter i frågor som den här en av andledningarna till att jag ligger skylångt före er i tantpoängslistan oavsett hur många folkdanslag somliga av er blir invalda i.

Nu ska jag strax diska upp här och sedan hänga upp kulor i fönstren, och kanske pynta lite på andra ställen. Och i det fallet är det inte för att jag är sent ute. Julpyntet skall upp den 23:e december och inte en dag tidigare. (punkt) Sedan är det dags att ge sig iväg för julfirande tillsammans med familjen och här på bloggen återstår inget annat än att önska alla som läst ända hit en riktigt God och Välsignad Jul.

This too shall pass

.
Det vänder nu.

I natt är det som allra mörkast. Imorgon kl 06.08 lutar sig jorden maximalt mycket från solen. Nu är det bara uppförsbacken kvar, och framåt mars går förhoppningsvis att känna att man lever på riktigt igen. Inte bara existerar i väntan på att mörkret ska skingras.

Höger hjärnhalva försöker så gott den kan

Ja, jag vet att jag inte bloggat på evigheter. De som känner mig vet att jag grubblat en del över om jag egentligen vill blogga offentligt. Har fortfarande inte kommit fram till något egentligt beslut och tänker inte kommentera det vidare just nu, för nu skriver jag av en annan anledning.

Hittade den här länken via en annan blogg. Blev en bekräftelse på vad jag länge misstänkt. Jag är så fruktansvärt "högerhjärnad". Finns inte en chans i världen att jag skulle kunna få tjejen att dansa moturs. Hur sjutton koncentrerar man sig f.ö. till att använda den andra hjärnhalvan? Jag har försökt med de knep jag kunde komma på, men inget verkar hjälpa.

Listan över egenskaper som dominerar i de olika hjärnhalvorna gör ingen överraskad. Högerkolumnen passar in på mig till punkt och pricka. Mitt stående uttryck när vi kommer in på mer detaljer under pluggandet brukar vara "Hur viktigt kan det vara?" ...och det att känna till funktion, men inte namn... jotack!

Vad gör jag på en naturvetenskaplig utbildning?

Testa gärna på er själva och skriv en kommentar om vilken hjärnhalva som dominerar hos dig, och om du tycker att det stämmer.


Uppdatering en kvart senare: Har nu genom diverse trixande med att bara titta med den allra mest perifera delen av synfältet fått henne att dansa åt andra hållet. Så fort jag tittar direkt på skärmen och blinkar byter hon dock håll igen.

Tillbaka

Det är länge sedan jag bloggade nu.
Senaste gången var för över två månader sedan strax innan jag åkte till London och då utlovade jag en uppdatering med bilder när jag kom tillbaka. Så blev det inte riktigt. När jag var tillbaka efter min resa var jag ledig i ett par veckor och under den tiden hade jag inte lust att blogga. Jag är ledsen om någon av mina uppskattningsvis fem läsare hade velat ha en uppdatering då, men så blev det alltså inte

Sedan började det som jag så här i efterhand väljer att kalla "den stora upphämtningen 2007". Mina studier det senaste läsåret har tyvärr inte gått sådär strålande som man skulle önska. Det har flera orsaker, men dem lämnar jag därhän nu. När sommaren kom var det dock dags för bot och bättring, och Juli och Augusti har därför ägnats åt mycket intensiva studier utan tid för vare sig bloggande eller egentligen något som helst liv värt att blogga om.

Det har sett ut ungefär så här...

Först läste jag patologi...

...det följdes av en kort vecka när jag läste anatomi...

...den veckan var så kort så jag hann inte med att ta kort, men utsikten från fönstret har varit ungefär densamma hela sommaren...

...efter anatomitentan var det dags att plocka fram fysiologiböckerna och de fyra pärmarna fulla med kompendier och anteckningar från kursen...


...på förmiddagen dagen för fysiologimuntan försökte jag läsa i alla pärmarna och böckerna samtidigt för att minnas de sista detaljerna.

Nu till det fantastiska: I tisdags, två dagar före fysioogimuntan fick jag veta att jag klarat patologitentan. Jätteskönt besked, och det gjorde mig nog något mindre nervös inför muntan, viket behövdes, för jag var nervös! Muntan i torsdags gick också bra och igår fick jag veta att till och med anatomin var godkänd!

Jag är så fantastikt glad just nu! Visst, jag hade som mål att klara alla de här tre tentorna i sommar, men jag trodde faktiskt inte att jag skulle klara det. Hade jag klarat två av dem (varav en patologin) så hade jag varit nöjd. Men jag har verkligen kämpat. Och det har fungerat att plugga långa dagar i sträck, vilket är så skönt, för det är en av de saker som jag haft problem med under året (är man den typen av människa som ständigt skjuter upp studierna så går det riktigt illa om allt bara låser sig de sista veckorna före tentan när man VERKLIGEN behöver plugga).

Som sagt. Jag är så glad. Gud är så god! Och jag är så tacksam för alla de vänner som bett för mig under sommaren. Jag har verkligen fått kraft och styrka när jag som mest behövde det!

TACK!

Kroppens sällsamma liv efter döden

Jag köpte en bok på bokrean med den inspirerande titeln "Kroppens sällsamma liv efter döden". Den handlar om olika saker som man under historiens gång använt, och använder döda kroppar till. Det kändes definitivt inte som något jag ville läsa i februari-mars i år, men jag kunde inte låta bli att köpa den. Jag tänkte att någon vacker sommardag så skulle jag ligga på en klippa i solsken och då skulle det kännas som helt rätt lektyr.

Idag tänkte jag så att det var dags. Cyklade iväg tidigt imorse och åkte ut till en av öarna i skärgården. Väl där så var det så vackert och underbart att bara vara där att jag mest låg på min handuk och lyssnade på mp3 -spelaren och njöt. Men förhoppningsvis så kommer det fler vackra dagar i sommar, och innan höstmörkret gör sig påminnt igen så kommer jag kanske att ha läst hela boken. Kanske återkommer jag med en recention eller ett kortare referat.

För övrigt så är det förmodligen inte så vist att tillbringa över sex timmar i gassande sol i början av Juni om man som jag begåvats med den typen av hud som brukar beskrivas som "alltid röd, aldrig brun" i såna där tabeller där man kan utläsa hur länge det är säkert att vistas i solen beroende på hudtyp. Ca en kvart brukar rekomendationen vara. Eller nåja, en halvtimme då. Hur som helst, det ar ljuvligt, det fläktade och jag kände mig svalare än vad jag gjort på flera dagar, så jag kom mig helt enkelt inte för att åka hem förrän en trevlig rodnad spridit sig på armarna och i ansiktet, trots försvarligt med solkräm. På underbenen lyckades jag med konststycket att bränna mig för vad jag tror är första gången i livet. En bedrift bara det.

Imorgon bär det av för att hälsa på vänner på annan ort och på fredag åker jag till London. Som jag har längtat!