Det är sol idag

Ljus!
Lycka!

Effektivitet

.
Ibland slår jag till och med mig själv med häpnadd.

Det där lät som hybris, vi tar det från början:

Imorgon är det Julafton. På Julafton är det vanligt att ge och få presenter, så kallade julklappar. Dessa julklappar inhandlas och iordninggörs med fördel någon gång före julafton. Hur långt före spelar mindre roll så länge de ligger där färdiga under granen lagom till julklappsutdelningen.

För länge sedan var jag en sådan person som brukade vara färdig med julklappsinköpen någon gång strax före skyltsöndagen, allt för att slippa hetsen under december. Så är det inte längre. Numera brukar jag vakna upp och inse att det snart är jul i bästa fall till tredje advent, och så långt som till att faktiskt inhandla julklappar brukar jag inte komma förrän ett par dagar före den 24:e. I år hade jag tänkt göra slag i saken och ge mig ut och trängas med alla andra den 21:e december eftersom vi slutade för jul redan till lunch den dagen. Nu råkade jag bli övertalad att stanna på sjukhuset och luncha med goda vänner trots att den lilla rösten i mig som ibland föröker övertala mig att göra välövervägda och goda val gjorde sitt bästa att övertyga mig om att det var en dålig idé om det skulle bli några julklappar köpta. Nåväl. Det var en trevlig lunch och ett trevligt sätt att avsluta hösten på, men när jag sedan kom hem för att hämta cykeln och fara ner på stan så var jag mätt och trött. "En liten stund i fåtöljen kan du unna dig, du har ju jullov" sa den andra rösten i mig, den som på något sätt också tror att den har mitt bästa för ögonen, men som tänker mycket mer kortsiktigt. Den rösten vinner väldigt ofta, och jag kom inte iväg på någon julklappsshopping i fredags.

Igår var jag uppe tidigt och var iväg och handlade julgodisingredienser, sedan gjorde jag och de två systerdöttrarna julgodis under nästan alla de timmar som affärerna är öppna så här lördagen före jul (om man undantar Nordstan, men dit beger jag mig bara inte. Det finns gränser).

Så är vi då framme vid idag. Idag var jag och alla mina inre röster helt överens om att julklapparna måste inhandlas. Vid tolvtiden cyklade jag nedåt stan, lätt nervös inför tanken på hur många andra sista minuten shoppare jag skulle behöva trängas med. Men i Haga, som var första anhalt var det lungt som "en söndag i januari" som jag hörde någon förvånat uttrycka det, och jag fick i ganska snabb takt köpt de två svåraste julklapparna, de som jag inte tänkt ut i förväg. När tjejen i första affären slog in mitt inköp frågade hon om det var den sista julklappen? "Nej, den första" var jag ju då tvungen att sanningsenligt svara och jag fick en medlidsam blick till svar.

Efter Haga bar det av in till centrum för ytterligare presentinköp och en del personliga inköp som jag var tvungen att göra, jag stannade också till en stund vid Hjörnes plats där gatuteater framfördes, och på vägen hem var jag inne i två olika blomsterbutiker och köpte dels en amarylys till mig och dels den traditionsenliga buketten röda tulpaner till mamma.

Kvart över två klev jag in genom dörren hemma igen, och det är alltså detta som får mig att häpna, inte att jag köpte alla julklapparna dagen före julafton för det förvånar nog egentligen ingen som känner mig, men att jag helt utan att stressa lyckades med bedrifen att göra det på två två timmar och en kvart inklusive tranporttid! Återigen styrks jag i min övertygelse om att min effektivitet oavsett vad det gäller ökar explosionsartat ju närmre definitiv deadline jag kommer.

Tulpaner förresten...
När jag stretade med cykeln uppför Ashebergsgatan så funderade jag ut ett långt blogginlägg fullt av brillianta formuleringar i ämnet tulpaner. Nu har jag tyvärr glömt det mesta av det, men några synpunkter måste jag få läma.

Jag älskar tulpaner, det finns inget som kan lysa upp de hemska vintermånaderna efter trettonhelgen så som en bukett tulpaner på köksbordet, och om man vill göra mig riktigt riktigt lycklig till min födelsedag i mars, då skall man ge mig tulpaner i valfri färg. Men! Det finns en tid för allt, och tiden för tulpaner är tex definitivt inte oktober! I år har jag sett tulpaner i affärerna ända sedan den tiden. Det är fel! De första tulpanerna skall börja säljas strax för jul, de skall vara röda eller möjligen vita, och de första tulpanerna jag köper skall vara en röd bukett till mamma när jag åker hem till dem den 23:e december. Sedan efter julhelgerna är det fritt fram för tulpaner i alla regnbågens färger, och aldrig har pengar så lite varit ett problem som då, för då vill jag frossa i tulpaner!

För övrigt, kära vänner, så är starka och fasta åsikter i frågor som den här en av andledningarna till att jag ligger skylångt före er i tantpoängslistan oavsett hur många folkdanslag somliga av er blir invalda i.

Nu ska jag strax diska upp här och sedan hänga upp kulor i fönstren, och kanske pynta lite på andra ställen. Och i det fallet är det inte för att jag är sent ute. Julpyntet skall upp den 23:e december och inte en dag tidigare. (punkt) Sedan är det dags att ge sig iväg för julfirande tillsammans med familjen och här på bloggen återstår inget annat än att önska alla som läst ända hit en riktigt God och Välsignad Jul.

This too shall pass

.
Det vänder nu.

I natt är det som allra mörkast. Imorgon kl 06.08 lutar sig jorden maximalt mycket från solen. Nu är det bara uppförsbacken kvar, och framåt mars går förhoppningsvis att känna att man lever på riktigt igen. Inte bara existerar i väntan på att mörkret ska skingras.

Höger hjärnhalva försöker så gott den kan

Ja, jag vet att jag inte bloggat på evigheter. De som känner mig vet att jag grubblat en del över om jag egentligen vill blogga offentligt. Har fortfarande inte kommit fram till något egentligt beslut och tänker inte kommentera det vidare just nu, för nu skriver jag av en annan anledning.

Hittade den här länken via en annan blogg. Blev en bekräftelse på vad jag länge misstänkt. Jag är så fruktansvärt "högerhjärnad". Finns inte en chans i världen att jag skulle kunna få tjejen att dansa moturs. Hur sjutton koncentrerar man sig f.ö. till att använda den andra hjärnhalvan? Jag har försökt med de knep jag kunde komma på, men inget verkar hjälpa.

Listan över egenskaper som dominerar i de olika hjärnhalvorna gör ingen överraskad. Högerkolumnen passar in på mig till punkt och pricka. Mitt stående uttryck när vi kommer in på mer detaljer under pluggandet brukar vara "Hur viktigt kan det vara?" ...och det att känna till funktion, men inte namn... jotack!

Vad gör jag på en naturvetenskaplig utbildning?

Testa gärna på er själva och skriv en kommentar om vilken hjärnhalva som dominerar hos dig, och om du tycker att det stämmer.


Uppdatering en kvart senare: Har nu genom diverse trixande med att bara titta med den allra mest perifera delen av synfältet fått henne att dansa åt andra hållet. Så fort jag tittar direkt på skärmen och blinkar byter hon dock håll igen.