Kroppens sällsamma liv efter döden

Jag köpte en bok på bokrean med den inspirerande titeln "Kroppens sällsamma liv efter döden". Den handlar om olika saker som man under historiens gång använt, och använder döda kroppar till. Det kändes definitivt inte som något jag ville läsa i februari-mars i år, men jag kunde inte låta bli att köpa den. Jag tänkte att någon vacker sommardag så skulle jag ligga på en klippa i solsken och då skulle det kännas som helt rätt lektyr.

Idag tänkte jag så att det var dags. Cyklade iväg tidigt imorse och åkte ut till en av öarna i skärgården. Väl där så var det så vackert och underbart att bara vara där att jag mest låg på min handuk och lyssnade på mp3 -spelaren och njöt. Men förhoppningsvis så kommer det fler vackra dagar i sommar, och innan höstmörkret gör sig påminnt igen så kommer jag kanske att ha läst hela boken. Kanske återkommer jag med en recention eller ett kortare referat.

För övrigt så är det förmodligen inte så vist att tillbringa över sex timmar i gassande sol i början av Juni om man som jag begåvats med den typen av hud som brukar beskrivas som "alltid röd, aldrig brun" i såna där tabeller där man kan utläsa hur länge det är säkert att vistas i solen beroende på hudtyp. Ca en kvart brukar rekomendationen vara. Eller nåja, en halvtimme då. Hur som helst, det ar ljuvligt, det fläktade och jag kände mig svalare än vad jag gjort på flera dagar, så jag kom mig helt enkelt inte för att åka hem förrän en trevlig rodnad spridit sig på armarna och i ansiktet, trots försvarligt med solkräm. På underbenen lyckades jag med konststycket att bränna mig för vad jag tror är första gången i livet. En bedrift bara det.

Imorgon bär det av för att hälsa på vänner på annan ort och på fredag åker jag till London. Som jag har längtat!